Vad på din vakt, eller kanske tvärtom. (En recension)

Vad är nu detta, kan man undra. De som någon gång befunnit sig på triathlontävling vet nog precis vad det är, eller har åtminstone sett dem på folks vader. Det är alltså ett par vadvakter, detta par från 2XU vilket verkar vara vanligt, även om andra fabrikat finns att tillgå. Vad ska jag nu med dem till? Jag vet faktiskt inte riktigt vad. (Jag kan inte sluta, jag har bott i Göteborg i sju år.) Det var inte direkt ett genomtänkt köp. Jag och Nina hade lagt en större Wiggleorder och innan jag skickade iväg den spenderade jag lite tid på att slösurfa sidan i jakt på något jag kan ha glömt, eller lika gärna kunde passa på att skaffa. Så blinkade vadvakterna förbi och jag högg som en gammal gädda. Lite tänkte jag att ibland (som nu) när jag av någon anledning inte kunnat springa på en vecka eller två så brukar det alltid vara vaderna som trasslar så dylika kompressionstingestar säges ju hjälpa mot allsköns åkommor. Men egentligen tror jag inte en dyft på allt det där. Det var ett svepskäl jag glatt tog till för att rationalisera del hela för mig själv. Mest var jag intresserad av om det skulle se fräckt ut.

Nu har jag testat dem i en vecka eller så. Först funktionen. Som sagt, passande nog har jag varit tvungen till att vila ett par veckor från löpningen då hälen trasslat så vadbekymmer var förväntat. Någonstans hade jag nog hoppats att de små tygkorvarna skulle hålla vaderna stången helt, men så har det givetvis inte blivit. Däremot har jag inte haft så mycket problem medan jag sprungit. Idag t.ex. tappade jag bort mig i Helsingfors med omnejd i 16km och tyckte inte att vaderna störde nämnvärt under själva turen. Väl hemma kunde jag knappt gå. Hade vadvakterna vaktat vad? Kanske. Men det är knappast en tydlig effekt och i detta fall skulle det lika gärna kunna bero på något annat, som att jag tog det rätt lugnt till exempel. Sedan ska det kanske påpekas att det finns lite olika rekommendationer angående kompressionsplagg; ska man ha dem till återhämtning ska de vara en storlek mindre än de man ska ha när man motionerar. Jag använder mina lite efter ändå, mest för den underliga känslan. Men, en snabb sökning ger vid handen att studier gjorts på området. Jakeman, Bryne och Eastman (2010) testade 17 kvinnor som fick utföra någon typ av hoppövning (polymetric drop jumps). Några fick kompressionsbrallor, andra ingenting. Det visade sig att nästan allt blev bättre med kompressionsbrallorna. Fint kan man tycka. Men ett varningens finger bör här resas. Av uppenbara skäl finns det inget sätt att kontrollera för placeboeffekter, man kan ju svårligen smyga på folk kompressionsbrallor. Så, en vidare glimt i literaturen ger vid handen att på det stora hela är läget oklart.  MacRae et al (2011) påpekar att det i princip saknas belägg för att kompressionsplagg hjälper under idrottande. Vissa belägg finns tydligen för vissa hoppidrotter, men annars är det knapert. Vad gäller återhämtningsaspekten är situationen bara marginellt bättre. Kompression verkar lindra ömhet och öka blodflödet men vad gäller diverse andra aspekter av återhämtning pekar olika studier åt olika håll. MacRae och company konkluderar att fler studier behövs.

Med det sagt, hur ser de ut? Tja, bedöm själv. Det får en helt klart att känna sig lite mer triathlon vilket ibland kan vara rätt bra, och ibland mindre bra. Kanske är det bara jag som får för mig saker men här i Finland kan jag tycka att det känns lite mindre bra. Det är liksom en helt annan stämning vad gäller vad man ska/kan ha på sig när man tränar och det ligger liksom i luften att detta att vissa saker helt enkelt inte är försvarbart. En av de sakerna är rakade ben, en annan kanske vadvakter.

Referenser:

Jakeman, John R; Byrne, Chris; Eston, Roger G (2010) European Journal of Applied Physiology, Volym 109, Nummer 6, pp. 1137 - 1144


MacRae, Braid A; Cotter, James D; Laing, Raechel M (2011) Sports Medicine, Volym 41, Nummer 10, pp. 815 - 843